Claude Vignon (19 May 1593 - 10 May 1670) was a leading French painter and engraver working in the Baroque manner. He was born at Tours and received early training in Paris. About 1610 he travelled to Rome where his mature style was formed in the circle of French painters there that included Simon Vouet and Valentin de Boulogne, a prominent member of the Caravaggisti working, like Bartolomeo Manfredi, in the manner established by Caravaggio. He returned from Italy, after a tour in Spain, in 1623. His paintings are represented in most of the major museums.  Related Paintings of claude vignon :. | Vulcan s smelter | The Deposition | De negro y espanola sale mulato | Square | Massage in a bath house |
Related Artists:
Frederick spencer gore
British. 1878 - 1914. English painter. He studied at the Slade School of Fine Art, London (1896-9), where he met Harold Gilman, who became a close friend. In 1902 he visited Spain with another Slade contemporary, Wyndham Lewis, and two years later he visited Sickert in Dieppe. From that time on his work was influenced by French art, and Gore learnt much about Degas's paintings through Sickert's teaching. After Sickert's return to London in 1905 Gore frequently accompanied him to music halls and made them the subject of several paintings, for example The Mad Pierrot Ballet, the Alhambra
Arnold Bucklin
1827 Basle-1901 San
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.